Att korsa Nullarbor - hur är det egentligen?

March 17, 2019•Megan and Cameron Wilson

Nullarbor Plain, med den längsta sträckan av rak väg i Australien, är något du lär dig om i grundskolans geografi och är känd i australisk folktro. Som skolelev föreställde jag mig det som en blandning mellan Great Sandy Desert och Saharaöknen, med jättelika sanddyner och ingen civilisation i tusentals kilometer. Nu när vi själva har korsat Nullarbor vet vi att mina barndomsföreställningar skilde sig mycket från verkligheten.

Från den västra australiska sidan börjar korsningen av Nullarbor i Norseman, som ligger cirka 200 km norr om Esperance och slutar i Ceduna i South Australia. Den totala sträckan mellan de två är cirka 1200 km, med asfaltväg hela vägen och en serie väghus för bränsle. De flesta av de åtta väghusen erbjuder boende, lastbilsstoppmat och några grundläggande livsmedel, med vissa som också har fullständiga restauranger och barer. Inte exakt superavlägsen ökenresa, men ändå tillräckligt långt för att kräva lite planering innan du börjar.

Så vad är Nullarbor egentligen som? Landskapet är mer variabelt än jag hade förväntat mig, även om det med undantag av klipporna vid Bight inte är den mest pittoreska sceneriet.

Den första dagen av resan såg oss köra från Norseman till en fri campingplats precis efter Balladonia genom "Arid Desert Woodland", som är en av världens äldsta och tätaste skogar. Det ser mycket ut som tät buskmark med små träd och mycket undervegetation. Vi stannade kort vid Balladonia väghus för bränsle och varma pommes frites och älskade att se biten av Skylab-rymdskrotet på taket. "Mile Straight" börjar runt Balladonia och trots mina planer att ta en familjefoto framför skylten var den plötsligt där och vi lyckades flyga förbi skylten utan att kunna stanna. Lyckligtvis finns det en vid båda ändar av den raka vägen.

Den andra dagen såg vi oss avsluta 90 Mile Straight, med en snabb fotostopp vid skylten och sedan den första kurvan på länge. Det finns ett blåshål i Caiguna, men eftersom vi kämpade mot 50 km/h motvind och redan gjorde väldigt långsam fart stannade vi inte. Vi passerade också rakt igenom Cocklebiddy och hoppade över Chapel Rock-formationen, Eyre Bird Observatory och Baxter Cliffs eftersom vinden bara var för hemsk.

Landskapet förändrades från tät buskmark till mer öppna hedar, även om vi fortfarande passerade genom sektioner med större träd. När den långsamma färden fortsatte verkade landsbygden mycket platt och lite monotont och våra barn döpte den till "Nullaboring Plain".

Jag antog att vi körde på en platt slätt nära havsnivån, men när vi nådde Madura Pass insåg jag att jag hade fel. Denna pass, som ligger några kilometer öster om Madura roadhouse, ligger på toppen av en brant med fantastiska utsikter över Roe Plain mot Southern Ocean.

Roe Plain är stor, platt, med lågvuxna växter och ser ut som jag tror att afrikansk savann ser ut. Det finns en viloplats på toppen av passet som är perfekt för foton. Vi campade den natten på en gratis campingplats på Roe Plain och blev överraskade att hitta många skaldjursskal runt campingplatserna. Det verkar som att denna slätt en gång var en del av havsbottnen.

Den gratis campingplatsen var en som tillhandahölls av WA-regeringen, med massor av utrymme, många picknickbord och bäst av allt toaletter (djupgrav). Vi var imponerade av hur många viloplatser som tillhandahölls längs vägen. Inte alla hade toaletter, men om du är självförsörjande finns det definitivt ingen brist på platser att campa eller stanna för en kopp te.

Den tredje dagen bestämde sig vinden slutligen för att vara snäll mot oss och svängde 180 grader, nu och sköt oss framåt. The Roe-slätten slutar när du passerar genom Mundrabilla och går upp Eucla-passet tillbaka till klipporna. Vi stannade för bränsle i Eucla, som är den sista staden på WA-sidan av gränsen WA/SA.

Roadhuset har ett trevligt hotell/motel, campingplats, museum och lekplats. Våra barn älskade den "gamla skolans" lekplats med metallrutschkana och gungbräda och även Leeuwin Whalen, som är en stor betongval som finansierats av Albany turiststyrelse. Ruinerna av The Eucla Telegraph-stationen ligger också en kort sträcka från roadhuset.

Nästa stopp var gränsbyen. Det finns en strikt karantäntjek vid gränsen när du går in i WA. Karantänofficerarna kommer att kontrollera din bil, dina kylskåp och dina skåp efter färsk frukt och grönsaker och andra föremål som honung. Kontrollera den relevanta regeringswebbplatsen för information om karantänrestriktioner. När du går in i SA kontrolleras du inte vid gränsen, den första SA-karantänpunkten är i Ceduna.

Vi stannade vid gränsbyens roadhouse och tog tillfället i akt att ta en bild av den jättevägemite-hållande kängurun. Det är inte varje dag du ser en av dem!

När du kör vidare in i South Australia får du din första chans att se klipporna vid Great Australian Bight. Det finns flera utskyltade fotoställen – med parkering – för vyer av klipporna. Klipporna är absolut spektakulära och allt jag hoppats att de skulle vara. Vid vårt första fotostopp fanns inga barriärer och vi kunde inte komma för nära kanten eftersom vindarna fortfarande var så starka att jag trodde jag skulle blåses omkull. Vyn var fantastisk!

Vår andra klippa stopp hade en inhägnad gångväg ut till en udde för några fler fantastiska bilder. Med tanke på vindens styrka och klippornas undergrävning var vi mer än nöjda med att ha några stängsel på plats.

Vår plan hade varit att campa på klipporna över natten. Det var en punkt på vår lista och något vi hade sett fram emot. Vi har alla sett bilder på människor som gör det och det ser fantastiskt ut, men med vinden så stark och vädret kallt och eländigt beslutade vi att det inte skulle vara ett bra val. Vi fortsatte på vår väg och hoppades hitta ett skyddat läger för natten, vilket var lättare sagt än gjort.

Sent på dagen kom vi över avfarten till Head of Bight valobservationscentrum. Centrumet drivs av Aboriginal Lands Trust och ligger på klipporna i Bunda, med fantastiska utsikter över Bight och, viktigare, massor av valobservation. Området är en uppfödningsplats för Southern Right Whales (maj – oktober) och centrumet garanterar till och med att du kommer att se en val om du besöker under högsäsong mellan juni och augusti.

När vi fortsatte vår sökning efter ett skyddat lägerplats passerade vi genom Treeless Plain, som är ett område utan träd alls som börjar nära Nullarbor roadhouse, omfattar avfarten till Head of Bight och fortsätter i cirka 20 km. Vi hittade slutligen en annan viloplats vid 222 km peg nära Yalata, trevligt skyddad med många träd men mycket utrymme.

Vår sista dag att korsa Nullarbor såg oss tanka i Nundroo, som påstår sig vara Australiens vombat-huvudstad, passera avfarten till Fowlers Bay och Mexican Hat Head, och stanna i Penong för lunch i stadens park. Penong är hem för Australiens största vindmölna och har ett bra utomhus vindmölna museum.

Avfarten till den berömda surfstranden Cactus Beach finns också i Penong. En ivrig surfare i sina yngre dagar, beslutade Cameron att det var värt att köra de 20 km av grusväg för att se den. Färden in var ganska intressant med många sanddyner och saltsjöar, några av dem var till och med rosa, längs vägen.

Det finns en rustik campingplats precis bredvid stranden som är en favoritplats bland ivriga surfare. Surfen var inte uppe det dagen, men det var fortfarande en bra plats att se. På väg tillbaka till asfalten fortsatte vi till Ceduna och slutet på vår Nullarbor-äventyr, en annan punkt på bucket listen avklarad.

Även om färden är lång finns det många intressanta platser och också några konstiga saker att hålla utkik efter under din korsning. Våra favoriter var:

The Nullarbor Links – världens längsta golfbana.

Det är en 18-håls golfbana som börjar i Kalgoorlie och slutar i Ceduna. Hålen har några intressanta namn och många av teeplatserna finns vid väghus längs vägen.

Utprydda träd

I sann utbacke-australisk tradition finns det speciella träd längs vägens sida som är dekorerade med ett specifikt tema. Låt dig inte undgå Teddy Bear Trees, Tea Cup Tree, CD-träd, Bra Tree, Underwear Tree och Cooking Pot Tree. Resenärer är välkomna att lägga till sina egna föremål på träden. De flesta av dem är listade i wikicamps.

Djurvägskyltar

Det finns olika djurvarningsskyltar längs vägen. Vår favorit var skylten för Kamel, Wombat and Kangaroo.

RFDS Nödlandningsbanor

Delar av motorvägen är avsedda som nödlandningsbanor för RFDS. Det finns skyltar och vägmarkeringar för att informera dig om var de finns. Du får inte stanna i dessa områden.

Korsningen av Nullarbor Plains är en äventyr i sig och absolut värt att göra. Det är något vi skulle göra igen, även om kanske under valobservningssäsongen och utan vinden nästa gång.